Under en dag i april 2024, då snöfallet plötsligt överraskade Helsingfors, anlände Kim Simonssons fyra mossjättar till Glaspalatstorget. De stannade i Helsingfors från slutet av april till oktober, varefter de packades ner och sändes till ett lager på Kimitoön. Där vilar de över vintern, innan de på våren flyttas till sin nya hemvist, Söderlångvik gård.
Jättarna ser ut att vara täckta av mossa, precis som Kim Simonssons tidigare mosstatyer, och de är drygt fyra meter höga. Ursprungligen beställdes de för utställningen Lille3000, i den franska staden Lille.
Eftersom Lille-utställningens tema var utopier, bestämde sig Simonsson för att göra figurer som lever i ett utopiskt samhälle.
– Jag kom på att de har olika uppgifter, så jag gjorde bland annat en filosof, en samlare, en skulptur som heter Bringaren av ljus, som har en lampa på ryggen.
– Jag funderade på vad skulpturerna skulle kunna göra med händerna, och då gav jag dem en funktion, berättar Kim Simonsson. Jag ville också hitta på något lite nytt. Min son har Downs syndrom, och när han var sex månader började vi med talterapi och teckenspråk.
Hela projektet innebar en hel del spännande moment för Simonssons del.
– Det var ganska stressigt med tanke på att det var tio skulpturer som är 4,5 meter höga. De stod längs en huvudgata i en storstad, och dit kom konstmänniskor från hela världen för att se på dem.
Glaspalatstorget var en mellanstation på väg till Söderlångvik
Efter att skulpturerna ställdes ut i Lille tvättades de och målades om på nytt.
– De blev jättesmutsiga där, och efter att de målats på nytt har de inte riktigt samma färg, men den är ganska nära.
Det gjordes sist och slutligen elva skulpturer till Lille. Inför den franska festivalen skapade Kim Simonsson en berättelse om att skulpturerna hade vandrat till Frankrike från skogarna i Finland. Nu kom då fyra av dem tillbaka till Finland.
En av de fyra skulpturerna placerades på Glaspalatsets terrass, och de tre andra bland kullarna på Glaspalatstorget. Jättarna heter Vandraren, Samlaren, Vänskap och Bringaren av ljus. Skulpturerna tecknar finskt teckenspråk.
–Jättarna har en vänlig framtoning, och var och en av dem har en utrustning; en har skidor, en annan en lampa och en tredje har en groda och en hare i famnen.
Det berättar Kai Kartio, tidigare museichef och nuvarande senior rådgivare för Amos Rex. Det var han som tog initiativet till att Konstsamfundet köpte skulpturerna.
– Jag har följt Kim Simonsson länge, och har varit en beundrare av hans små keramikfigurer, som under årens lopp har utvecklats och fått olika färg och form. Jag visste att han hade experimenterat med större skulpturer. Det finns till exempel en stor flicka på Hagalunds metrostation, men jag tyckte inte att han riktigt lyckades där med steget från små figurer till större.
Kai Kartio hörde om beställningen från Lille, och åkte dit för att se skulpturerna när de väl var färdiga.
– Då blev jag övertygad om att han faktiskt hade lyckats förvandla formspråket som han gjort ganska fulländat i de små figurerna, till att fungera utomhus i jättestora mått. Vi har redan en tid funderat på vad vi kunde ha på Glaspalatstorget, och då slogs vi av tanken på att ta hit några av jättarna.
Jättarna stod ute på Glaspalatstorget i ett halvt år, och man visste redan på förhand att väder och vind kommer att vara en utmaning, precis som i Lille.
– De patineras när de står ute, och sedan när de kommer till Söderlångvik är det meningen att de blir en del av skogsmiljön. Det kommer att börja växa mossa på dem, de bleks av solen och sköljs av regnet och det byggs kanske fågelbon på dem. De ska så småningom bli en del av naturen på Söderlångvik. De kommer inte att förmultna, eftersom de är gjorda av glasfiber, men ytan ska förskogas. Den processen började redan i Helsingfors, säger Kai Kartio.
Vad var det i jättarna som tilltalade dig?
– Jag är fascinerad av Kims fantasivärld över lag, och jag tror att den kan vara fascinerande för alla. Där finns någonting sagolikt, som tilltalar den här lilla pojken som aldrig har blivit vuxen inom mig, och jag tror inte att jag är helt ensam om det här. Och de är ju barn, de där skulpturerna, de är mossjättebarn.
Konstsamfundet köpte de fyra skulpturerna av föreningen i Lille till självkostnadspris.
– Vi är väldigt glada, eftersom de på föreningen i Lille har varit mycket hjälpsamma och det har varit ett fint samarbete. Eftersom jättarna är – jättar – var det vissa utmaningar att få dem till Finland.
– Det var ingen enkel grej att få hit dem. De kom på lastbilsflak till hamnen i Tyskland, och därefter tog de båten i lastbilar över till Finland. För transporten måste man också bygga metallburar där jättarna fästes. I samma burar åkte de sedan vidaretill Söderlångvik på hösten.
Glaspalatstorget togs i bruk för större publika evenemang för första gången den 29.4.2024, den dagen då det var vernissage för mossjättarna. Dagen därpå, på Valborgsmässoafton, var det dansuppvisning och danskurs, och på första maj ställdes långa picknickbord fram på torget, för vem som helst att slå sig ned vid.
Mellan 900 000 och 1,6 miljoner människor per månad passerar Glaspalatstorget.
Text: Malin Wikström